Annons

Hårdare konkurrens mellan partierna om väljarna

Grovt räknat har partierna två strategier i valkampanjen. För det första kan partierna mobilisera för att få så många av sina sympatisörer att gå och rösta på dem. För det andra kan partierna konkurrera och försöka ta väljare från andra partier utan att förlora väljare som man redan har. Partiernas prioriteringar mellan dessa strategier har förändrats över tid.
Publicerad 1 september 2018
Detta är en opinionstext i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap på Linnéuniversitetet
Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap på LinnéuniversitetetFoto: Urban Nilsson

När statsvetare i slutet av 1950-talet började undersöka varför väljarna röstade som de gjorde upptäckte forskarna en stor stabilitet. Nästan 90 procent röstade på samma parti som de hade gjort valet innan. De flesta röstade på samma parti hela livet. Över hälften av väljarkåren sa sig vara starkt övertygade anhängare till ett av de fem riksdagspartierna. Väljarkåren beskrevs som att den bestod av några centrala sociala grupper som till stor del röstade enhetligt. Arbetare röstade på Socialdemokraterna och i något fall på Kommunisterna (numera Vänsterpartiet). Bönder och folk på landsbygden röstade på Centerpartiet. Medelklassväljare och frikyrkliga röstade på Folkpartiet (numera Liberalerna) och företagare och lite mer välbeställd medelklass röstade på Högerpartiet (numera Moderaterna).

Dessa förutsättningar innebar att det knappast var någon mening för partierna att försöka ta väljare från någon av de andra partiernas väljargrupper. Istället gällde det att få dem som redan var benägna att rösta på partiet att faktiskt gå till vallokalen och göra det. Valen var mobiliseringsval och kampanjerna utformades som sådana: det gällde att visa på skillnaden mellan partierna och tala till den egna väljargruppen så att de gick och röstade.

Annons

Sedan dess har väljarrörligheten ökat. En tredjedel av väljarna byter parti mellan två riksdagsval och en minoritet har röstat på samma parti hela livet. Bara en femtedel uppfattar sig som starkt övertygade anhängare av ett parti. Skillnaderna mellan olika sociala grupper har minskat. Ekonomisk tillväxt och välfärdsstaten och har gjort att många väljare inte upplever dessa konflikter som lika avgörande när de röstar. Det är vanligare att arbetare röstar höger och väljare i medelklassen vänster. Det är lätt att byta parti och det finns fler att välja på. Antalet partier har också ökat: med riksdagspartierna och Feministiskt initiativ är det nio. Istället för ett parti har många väljare flera partier som de kan tänka sig att rösta på.

Detta har öppnat upp för partierna att försöka vinna över varandras sympatisörer. Den innebär att partierna anpassat sina strategier och börjat konkurrera om väljarna. En del partier samarbetar inom politiska block, men det gör de för att bättre kunna konkurrera med partierna utanför det egna blocket. Partierna konkurrerar också allt mer efter valet i riksdagen där partierna har svårt att komma överens. Allt mindre andel av riksdagens beslut tas i stor enighet. Väljarnas förändrade beteende och partiernas anpassning kan alltså innebära att det blivit svårare för partierna att nå omfattande överenskommelser i riksdagen.

Magnus Hagevi
Annons
Annons
Annons
Annons