Roligt, allvarligt och tonsäkert om krisen i Akademien

Finns liksom inte. Utom i nyskrivna ”Makten & härligheten”, en mini-opera om turbulensen i Svenska Akademien. I torsdags kväll fick den sin världspremiär i ett konsertant framförande på en så gott som tom konsertsalong i Helsingborg.

Vilken härlig opera! Fast lika mycket show som opera. Dessutom ett stycke viktig samtidshistoria med både vass humor och allvar. Tyvärr är det tomt i salen, givetvis inte på grund av ett ointresse för verket utan för att det finns ett virus som tömmer det mesta för närvarande.

Det enda fina med detta smittsamma elände är att torsdagens framförande faktiskt går att se, höra och uppleva hemma. Allt direktsändes, och länken är förhoppningsvis tillgänglig ett tag till.

Idén fick tonsättaren, tillika Helsingborgs konserthuschef, Fredrik Österling när han för en tid sedan med häpnad följde Akademiens bråk och växande kris och kände att detta (för)fall var... musikdramatik.

I programbladet skriver han: ”Hela denna röra av poänglösa maktstrider, hierarkiskt relaterad underkastelse, byggande av monument över förövare – ja allt detta bar på musikdramatik. Och varför? Jo, för att vi i musik och teater har möjlighet att spegla oss som människor. Och möjligen – som en vag förhoppning – lära oss något om oss själva.”

Efter Gustaf III:s inledning, som förklarar hur han med hjälp av Akademien hoppas på att göra Sverige great again, tar samtidens bråk fart och några av Akademiens ledande profiler tar över berättandet. Sara Danius, Kristina Lugn, Katarina Frostenson och, givetvis, Horace Engdahl.

Musikjournalisten Hanna Höglund debuterar här som librettist, och utifrån verkliga citat och händelser skapar hon en intrig som lyfter fram såväl klyftan och konflikten mellan könen, som uppdraget för Akademien att bygga språkets ordbok. Alltid med glimten i ögon.

För den som följde händelseutvecklingen känns mycket igen. Som Lugns underbara ”akta er, jag röker, ni kommer att dö”-citat och Engdahls bedrövliga påhopp på Danius. Dessa tre solister är fantastiska på scen, inte bara röstmässigt, de uttrycker sig med hela sina kroppar.

Finns en solist till, som när han gör entré presenteras som Stig. Vilken Stig? funderar jag länge utan att komma på en enda Akademien-Stig. Han sitter jämte Horace på scen, och visar sig så småningom vara hans vän Stig Larsson. ”Akademiens störste bidragstagare”, som han presenterar sig själv. Samma här, röst och kropp som bär hela vägen.

Österlings komposition är ett bubbelbad av klassisk opera, ny opera, musikal och trams (blåsinstrument som närmast åstadkommer pruttljud!). Det fungerar utmärkt, variationsrikt, vackert och engagerande.

Det som ger allt en tyngd är slutet som landar i ett lågmält allvar med främst Sara Danius berättelser och tankar. Det är också där det sätts punkt, inte där Akademien är idag med en, förhoppningsvis, lyckad nystart.

Även om en ny framtid väntar för Svenska Akademien får vi aldrig glömma deras historia. Och de, som samhället, måste lära sig av det som varit. För Akademien är en viktig kulturinstitution vars dörr alltid borde vara öppen och visa vägen till litteraturen. Må den aldrig stängas igen.

”Makten och härligheten” kommer förhoppningsvis bidra till att det blir så. Tack. Och nog är det lite extra roligt att den framfördes just på en torsdag. Snacka om ett livfullt torsdagsmöte.