Alltför dyra rutor
Det kan förstås framstå som trivialt att skriva om sönderslagna fönster, men händelserna i Lessebo och Älmhult går väl utöver några trasiga glasrutor. En av vårdcentralens anställda sammanfattar kärnfullt vilka konsekvenser förstörelsen får: ”Det tar energi. Vi måste ringa och anmäla, ringa efter glasfirman och sedan ska det se ut så här under flera veckor. Det kostar ju skattepengar också”. Polisen konstaterar apropå Linnéskolan att ”Det är tragiskt och så meningslöst. Det kostar bara en massa pengar”.
Den ekonomiska aspekten är helt central, särskilt med tanke på att de båda vandaliseringarna ingår i ett större, nationellt sammanhang. Till exempel har en skola i Sjöbo sedan helgen fått fönster krossade vid tre olika tillfällen. I början av veckan slogs fönster sönder på en förskola i Höganäs. Listan över fall av skadegörelse under sommaren skulle kunna göras mycket lång och utökas inte minst med ytterligare incidenter i Kronoberg.
Det har beräknats att kostnaderna för skadegörelse riktad mot staden Göteborgs egendom i fjol uppgick till mer än en kvarts miljard kronor, vilket motsvarar sjuhundra nya lärare. Märk väl att vi här talar om en enda svensk stad, inte om landet som helhet.
Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, anmäldes omkring hundranittiotusen skadegörelsebrott 2018, varav nästan hälften handlade om klotter. Skolundersökningen om brott 2017 visade att arton procent av eleverna i årskurs nio gjort sig skyldiga till vandalisering under loppet av ett år, ungefär samma andel som i motsvarande studie 2015. Det är så klart av godo att ingen ökning skett men likväl bekymmersamt att nära nog var femte elev ägnat sig åt någon form av skadegörelse.
Så, vad göra åt problemet? Vallentuna slog nyligen fast att skadegörelsen i kommunen blivit mer omfattande. Man har därför inlett ett samarbete mellan kommun, föreningsliv och företag för att få bukt med situationen. Man efterlyser även hjälp från allmänheten, samtidigt som man erbjuder stöd till dem som upplever otrygghet och till ungdomar som mår dåligt: ”Att glas på busskurer krossas eller att nya klottertaggar skapas beror ofta på att det finns barn eller ungdomar som inte mår bra. Då är det viktigt vi tar tag i detta och stöttar de familjer, barn och ungdomar som behöver det”.
Allt detta är givetvis bra, förutom att vandalisering alltför ensidigt och lättvindigt hänförs till psykisk ohälsa. Liksom ifråga om bilbränderna, som vi skrev om på den här sidan tidigare i veckan, ligger det minst lika nära till hands att anta att ungdomsmarodörer tycker det är kul eller häftigt att någonting dramatiskt händer. Ur ett sådant perspektiv är det angeläget att det offentliga kraftfullt markerar mot dem som förstör och bidrar till att åsamka samhället enorma kostnader.
