Att tvätta historien ren

Redan när protesterna mot George Floyds död i samband med ett polisingripande resulterade i upplopp och förstörelse spårade det ur. Liksom sedan när Black lives matter-rörelsen förklarade att ”vit tystnad är våld” och när den började kräva polismaktens nedmontering. Tanken att den typen av amerikansk kulturkonflikt skall översättas rakt av till europeiska förhållanden är också udda, men nu har det hänt och det med besked. Här drabbas vi faktiskt av det kanske mest ideologiska inslaget i allt av det där.

Ledare • Publicerad 9 juni 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Även här välter vi statyer. Efter att en staty över en person som blivit rik på slavhandel på sextonhundratalet välts i Bristol har Londons borgmästare Sadiq Khan förklarat att det var rätt så och att London nu skall scanna av sina minnesmärken över ”olämpliga personer” och sedan avlägsna dem.

”Våra statyer, gatunamn och publika platser speglar en förgången tid”, säger Khan. Det är helt riktigt. De skall göra det. Det är en poäng med dem. För att historien och det kollektiva minnet skall hållas levande i det samhälle där de finns.

Annons

Saken är också att historien är föränderlig. Därför kan dess minnesmärken aldrig förväntas uttrycka precis de värderingar som en senare elit eller en majoritet vill skall prägla det offentliga rummet. Alla som tänker efter en sekund inser att det inte finns en enda historisk människa (eller levande heller för den delen) som skulle hålla måttet inför de moraliska millimetermått som nu håller på att dras upp och som förstås inte kommer att få något vettigt slut om processen väl har börjat eftersom den kommer att bli självförstärkande. Godtog alltså Carl von Linné att kvinnor inte hade rösträtt? Sopsorterade alltså inte Raoul Wallenberg?

Winston Churchill har fått sin staty vandaliserad för att han var ”rasist”. Mätt med dagens akademiskt uppskruvade ideologiska krav på renhet kanske han skulle kunna klassas som det. Trots att han räddade Europa från nazismen. Men är det rimligt?

Den här oviljan att erkänna några som helst andra nyanser och aspekter av andra människors verklighetssyn, till och med om de är från en annan tid, än de man själv för tillfället bär på, är inte det minsta ädel. Ambitionen att tvätta nutiden ren från alla gammal smuts är narcissistisk. Det vi nu ser svepa fram är något totalitärt och mycket obehagligt.

Vi skall nog inte tro något annat än att de rusigt rättfärdiga i Sverige tänker sig något annorlunda än vad som försiggår i USA och Storbritannien. När Tintin skulle plockas bort ur seriehyllor för några år sedan fick de ansvariga backa. Men nu har denna andas barn medvind. Snart kan svenska statyer och torg vara prisgivna åt ryggradskvaliteten hos lokala beslutsfattare runt om i landet. Hoppas att den där gistna och otympliga svenska historien ändå står pall till slut.