1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Enade fack mot friskolor

Vilket fackförbund skall man vara med i om man är lärare som trivs med friskolor?

Frågan har gjorts aktuell av ordförandena för de båda fackförbunden som riktar sig specifikt till lärare: Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet. De har slagit sina påsar ihop för att markera mot friskolor som antar elever med hjälp av kösystem, eller anmälningstid som det egentligen heter.

Kritiken är inte svår att redogöra för: kösystemen innebär att föräldrar som gör ett aktivt val inför sina barns skolgång oftare väljer friskolor och detta bidrar i förlängningen till att öka bördan för kommunala skolor som får en mer resurskrävande elevsammansättning.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på smp.se, appen MinSMP, e-tidning, sajterna minhockey.se, minboll.se och vxoweek.se. 3 månader för endast 3 kr! (ord pris 537 kr)

Fackförbunden har undersökt saken närmare och funnit att sju av tio friskolor har fler sökande än utbildningsplatser, vilket skapar ett söktryck. Föräldrars utbildningsbakgrund är något som lyser igenom när det kommer till benägenheten att ställa sina barn i kö till skolor. Det är förstås genant, men hur löser man problemet? Ett par partier i vår riksdag föreslår till exempel att skolvalet skall göras obligatoriskt.

Men det är inte fackförbundens melodi. Deras ordföranden kan tänka sig en skolvalsperiod, en tidsrymd för föräldrar att göra sina val utan någon form av ingångsvärde. Men för att detta skall fungera menar de två ordförandena att det ”krävs att det inte går att paxa plats på en skola genom snabb anmälan. I praktiken riskerar det annars att handla om en sekundstrid, där bäst tillgång till dator och bäst möjligheter att göra annat på jobbet skulle styra – i praktiken ett socialt riggat lotteri. Den högre tjänstemannen med egen dator på jobbet och frihet att disponera sin tid skulle få en helt annan möjlighet än expediten i en affär eller lokalvårdare.”

Detta är alltså en utsaga från två personer som tillsammans företräder cirka trehundratusen medlemmar. Bilden som målas upp är en Wall-Enbergfigur som står på sitt dunkla kontor med sin kylskåpsstora datormaskin och säkrar en plats åt junior på den lokala friskolan. Det är en fascinerande inblick i aversionen mot friskolor och föräldrar som väljer att använda dem. För den har inte mycket med verkligheten att göra i en tid då nästan alla i arbetsför ålder har en smart telefon inom armslängds avstånd.

Kösystemens relevans för fackförbundens medlemmar behandlas med betydligt blekare palett och färre ord. Man nöjer sig med att konstatera att skolsegregationen gör det svårare för medlemmarna att klara sitt uppdrag när förutsättningarna för att arbeta som lärare skiljer sig så mycket mellan skolor. På vilket sätt stör det de enskilda lärarna? Saknas det verktyg för att omfördela medel till skolor med hög andel resursintensiva elever?

Svaret på den andra frågan är förstås nej. Det finns en rad åtgärder både på statlig och kommunal nivå som ser till att utsatta skolor får mer pengar och fler lärare än mindre utsatta. Regeringen är också beredd att öka dessa insatser. Men det räcker inte. Den som läser fackföreningsordförandenas debattartikel i Dagens Nyheter (26/2/20) noterar att deras mål är att få till ett lotteri, men ett som inte är socialt riggat.

Det är en anmärkningsvärd ambition som förhoppningsvis bara existerar i den politiska världen. För som utopi är det vackert, men som praktik blir det förtryckande. Ett barnlotteri som är till för att göra statistiken aptitlig för politiker och för att göra lärarkollektivets, i alla fall den fackligt engagerade delens, arbetssituation mer jämn.

Det går att kritisera friskolesystemet, kvaliteten på skolorna och skolsegregationen utan att landa i märkliga nidbilder eller förslag som för tankarna till Pink Floyds utbildningsmardrömmar. Men de båda fackförbunden lyckas, trots viktiga poänger, inte med det.