1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Moral som plötsligt passar

Ibland hedras kvällstidningsdramaturgin med exakt rätt form av manus. Ett sådant som laddar scenen med extra mycket energi. Paolo Robertos sexköp tillhör uppenbarligen perfektionerna.

Av allt att döma var det en lägenhet med traffickingoffer han greps i. Kvinnan i fråga kom från ”ett av Europas fattigaste länder”. Det är alltså fråga om en sexslav snarare än en beslutsför prostituerad.

Robertos synnerligt svinaktiga tilltag syntes inte bättre efter att han snabbt och mediaproffsigt klev fram och framställde sig själv som offer. Någon som behöver terapi.

Foto: Claudio Bresciani / TT
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på smp.se, appen MinSMP, e-tidning, sajterna minhockey.se, minboll.se och vxoweek.se. 3 månader för endast 3 kr! (ord pris 537 kr)

Men hans ansats möttes av bistert och realistiskt mothugg från de läger där man annars brukar spela med i en kändiskollegas självömkande poser.

Kvällstidningarna har entusiastiskt sopat banorna rena för detta. Elaine Eksvärd förklarar i Aftonbladet att barndomstrauma inte är någon ursäkt. Andra debattörer i samma tidning tycker att sådana som Roberto (eller ”Paolo” som de skriver) inte skall få gråta ut i medierna. Natalia Kazmierska skriver under rubriken ”Paolo Roberto filar säkert redan på självhjälpsboken” att ”Det är så beräknande, så uttänkt. På mindre än ett dygn från lägenhetsbordellen till de mjuka kuddarna i TV4-soffan.”

Cissi Wallin är i Expressen inne på samma cyniskt riktiga betraktelse av hur kändisbranschen fungerar: ”På hans sociala medier svämmar det över av pepp och stöd kring hans `öppenhet´. Som att han just klivit fram och modigt blottlagt ett personligt trauma.”

Kändisarna koncentrerar ett kollektivt moraliskt raseri och kvällstidningarna älskar det. I Expressens ”senaste nytt” kan man inhämta informationen att Veronica Maggio och Molly Hammar har reagerat på sociala medier: Maggio är upprörd på Instagram över att Roberto fokuserar på sin egen person. Och Hammar svarar: ”Exakt så”. Några rader längre ned rapporteras att även Zara Larsson har gått till attack mot Roberto på Instagram Story. Aftonbladet upplyser å sin sida att Robertos flickväns inlägg på Instagram gillas av bland andra Anna Book.

Och så vidare.

Få av dessa har direkt fel i sak i det de skriver. I stort sett är de inne på rätt spår. Det är bara det att den här typen av personer väljer spåret när det passar dem. De väljer det inte när det inte passar. Inte när det inte är publikt tacksamt och fullkomligt ofarligt.

Ingen har varit upprörd över att exrånaren Dragomir Mrsic såsom kändis satt i ”Stjärnorna på slottet” och orerade över sitt 930-miljonersrån. Han vägrar berätta vad han gjorde med sin del av alla miljoner. Men det var minsann förfärligt jobbigt att vara på flykt och inte kunna vara med sin familj.

Ingen var upprörd när Janne Josefsson ljussatte hip-hoparen Sebastian Stakset i Kartellen som den gangster han var. Vilka kändisar trädde fram och fördömde Pål Hollenders vidare karriär inom underhållningsindustrin efter att han haft sex med prostituerade i Riga framför riggad kamera?

Och så vidare, kan man skriva även här.

Förlåtelse, en andra chans och ”ingen blir bättre av fängelse-filosofin” som annars genomsyrar nöjes- och mediavänster är som bortblåst. I just den här rutan i kändisvärldens moraliska matris gäller inte Brottsförebyggande rådets och terapikulturen budord. I just den här rutan är det en moderat och Sverigedemokratisk människosyn som gäller. En sådan man i andra fall absolut inte får ansluta sig till, av varning från opportunistiska känselspröt eller insiktsfull manager.

Men sådant här går fort. En ny vecka innebär väl mer välkända fält på moralmatrisen.