När AI hotar verkligheten
Appen använder artificiell intelligens, AI, för att ta bort oönskade inslag från foton och har av sin utvecklare kallats ”en app för den post-mänskliga eran”. Den springande punkten är dock, liksom i Eternal Sunshine of the Spotless Mind, förmågan att retuschera och tillrättalägga tillvaron så att den bättre svarar mot ens personliga preferenser.
I takt med den teknologiska utvecklingen, framför allt genom förbättringen av just AI, blir verkligheten alltmer tänjbar och lös i kanterna. Inte den konkreta verklighet vi möter i vardagen – ett bord är ett bord och om det regnar så regnar det – utan verkligheten som förmedlas digitalt, via Internet. Här öppnar sig nya och högst problematiska utsikter att manipulera och förfalska, med påtagliga konsekvenser i det faktiska livet.
Förutom Bye Bye Camera är fenomenet som brukar gå under namnet ”deepfake” ett bra exempel på detta. Termen avser återskapandet av en persons utseende eller röst med hjälp av AI. Deepfakes är mycket exakta och skrämmande lätta att frambringa – allt som krävs är en halvhyfsad dator, rätt mjukvara och lite tålamod. Efter några timmar har man så vips en video- eller ljudfil där Stefan Löfven hyllar stalinismen, Donald Trump uttrycker hat mot judar eller påven Franciskus försvär sig till Djävulen. Bara fantasin sätter gränserna, och sådan råder det ju inte direkt någon brist på. Särskilt inte i dagens politiska sammanhang.
Den stora frågan är förstås vem man kan lita på när denna teknologi väl slår igenom på allvar och dess alster inte längre låter sig särskiljas från bild- och ljudupptagningar, vilket inte ligger speciellt långt borta. Det finns gott om omoraliska människor som utan vidare betänkligheter, och i åtskilliga fall säkert rentav med nöje, kommer vara villiga att förvränga och förvanska om det passar deras egna syften. I en hård och polariserad politisk offentlighet är sprängkraften i deepfakes svår att överskatta.
Längre ned längs vägen skymtar ett samhälle där den rörelse i riktning mot så kallad ”postsanning” som redan nu gör sig starkt gällande når sin fulla potential. Ett samhälle där det inte går att hysa tilltro till ljud- och bildinspelningar eftersom det är omöjligt att avgöra om de är autentiska eller inte.
I det läget kommer många ha anledning att ge utlopp för radikalt tvivel, liksom att förtvivla. Dystopin blir något av ett fullbordat faktum, i misstänksamhetens tecken. Vårt enda men sannolikt tunna hopp står då, ironiskt nog, till att teknologi och AI avslöjar annan teknologi och AI – men det hela lär koka ned till en kapprustning med oklar utgång.
