När Moder Svea mötte zombien

Nej, vi står inte inför ett extra val – än. Men det är ett nytt läge i svensk politik, hur mycket än januaripartierna försäkrar oss om motsatsen. De svär Januariöverenskommelsen, JÖK:en, fortsatt tro och lydnad, men alla inklusive de själva vet att ett nytt blad vändes då Vänsterpartiet gick samman med den blå oppositionen för att tvinga regeringen att ändra i budgetprioriteringarna.

Ledare • Publicerad 24 januari 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Själva grundförutsättningarna för JÖK:en, att hålla Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utanför riksdagens inflytandecentrum har med besked havererat – för andra gången. Turerna kring reformeringen av Arbetsförmedlingen var en förövning till det som nu har skett med budgeten. Nu har ett mönster utkristalliserats enligt vilken logiken blivit den motsatta: just Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har genom att i alla fall indirekt kunna samarbeta placerat sig i riksdagens centrum.

Så JÖK:en är i praktiken överspelad. Men det betyder inte att banan är sopad för ett extra val. Även om januaripartiernas samagerande har förlorat sin parlamentariska legitimitet kommer de ändå vilja skydda regeringens bas av den enkla anledningen att de inte har någon strategi för att möta världen utanför den nuvarande situationen. Det är inte direkt statsmannaskap det är frågan om. Regeringens hela tillträde var ett stort brott mot praxis att partier faktiskt skall försöka förverkliga sina vallöften. Men så pass dysfunktionellt har det svenska politiska systemet kommit att bli.

Annons

Det är så att säga en sorgesam sak i taget. Vi kommer nu se JÖK:en i samma skepnad som Alliansen under dess sista månader, det vill säga som en levande död, en politisk zombie, som hålls i halsring och dras runt av de som har intresse av att uppträda som om allt är som det har varit. Man hoppas att omgivningen står ut med den makabra låtsasleken så länge som möjlig så att man slipper hantera verkligheten.

Intressant nog har två partier, Liberalerna och Centern, släppt den ena zombien för att snart fatta tag i den andra. Som politisk princip ter det sig lite egenartat.

Men verkligheten är förstås där den är. Om tillräckligt många hål slås i skrovet kommer båten till slut att börja sjunka, oavsett vad kaptenen tycker om saken. Det är förstås vad oppositionen kan och bör se till. Den reella nedsläckningen av JÖK:en var ett första steg. Stefan Löfvens officiella erkännande av detta faktum – efter att ytterligare hål har sprängts upp – är nästa. Först därefter, efter nya stötar, kan man räkna med ett slags vit flagg i form av utlysandet av ett extra val. Men det kräver målmedvetenhet av de attackerande.

Risken är förstås att januaripartierna faktiskt håller emot och envist drar runt med det där liket över Moder Sveas kullar ända fram till ordinarie val om två och ett halvt år. Detta då under en smärtsam lågkonjunktur med rekordlåga BNI-tal, outnyttjad högkonjunktur, krisande kommuner, en etnifierad underklass som hålls utanför arbetsmarknaden och en brottslighet som uppvisar allt mer fasaväckande konturer. Det skulle Moder Svea inte må bra av.