Annons

Sjöstedt inte mer human

Tunnelseende är något av de sista som behövs i en kris. Så låt oss inte avfärda de förslag Vänsterpartiet lade fram i går med någon slags vana. Är det måhända så att privathushållen och framför allt de fattiga faktiskt glöms bort när partier sätter sina recept för att mildra effekterna av coronakrisen?
Ledare • Publicerad 9 april 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Ali Lorestani / TT

Vänsterpartiet lade ju i går fram förslag för att hjälpa inte företag men privatpersoner ekonomiskt. Det skall inte vara möjligt att vräka människor under den här krisen, sade till exempel Sjöstedt. Men varför inte? Ingen tycker att det är roligt att någon blir vräkt men risken att det händer hör till livets råa villkor, oavsett om det är kris eller inte. Det är svårt att se varför samhället helt och hållet skall täcka upp för en form av ekonomisk olycka som förekommer så att säga jämnt och ständigt, även om vräkningar skulle komma att bli fler.

Jämförelsen kan göras med när företag gör konkurser. Det händer också oavsett om det är kris eller inte. Skall alla konkurser stoppas? Nej, det inser alla vore både omöjligt och dessutom ekonomiskt dumt. En del olönsamma eller illa skötta företag behöver helt krasst gå i konkurs för att ge plats åt annat.

Annons

Men det finns också en annan skillnad. Om en enskild person blir arbetslös eller hamnar på obestånd är det en personlig tragedi. En som förhoppningsvis mildras av sociala skyddsnät så pass att den olycklige kommer på fötter igen. Men om ett företag går i konkurs är det värre. Inte för att någon direktör inte får stoppa sina vinstmiljoner i plånboken, utan för att effekten drabbar inte bara ett hushåll utan flera, kanske hundratals.

Det är anledningen till att de flesta är ense om att det vettiga är att satsa (begränsade) stödmiljarder på företag snarare än på privathushåll. Det handlar om en kedjereaktion, där man sätter in åtgärderna i ett tidigare led än vad Vänsterpartiet vill göra. Det handlar inte om att Vänsterpartiet har ett skarpare öga för vanligt folks lidande eller är mer humant än de där kalla ekonomerna som bara tänker på just ekonomi.

Sjöstedt anför vidare att det är folk från stadsdelar med låga inkomster som drabbats hårdast av smittan. Men det är en svajig ingång. Det lär inte dröja länge förrän vi ser en mycket jämlik spridning av viruset. Även om det vore så att mindre bemedlade drabbades i mycket högre utsträckning än andra, hur ringar man in just dessa för stödåtgärder? Antingen måste en dokumenterad coronasmitta vara på papper, eller så måste ett ekonomiskt stöd ges generellt utifrån någon princip och den principen blir förstås godtycklig.

Det behöver inte vara så att direkt ekonomiskt stöd bör ges till hushållen, men då handlar det förmodligen om vad ekonomer kallar ”helikopterpengar”, vilket helt enkelt är en påse pengar till varje enskild medborgare med målet att få igång köpkraften och därmed den kollapsade ekonomin.

Men ekonomin har inte kollapsat än. Förhoppningsvis kommer vi inte dit.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons