Annons

Statliga kändisar

Moderna multikändisar bör få företagsstöd på samma villkor som näringslivet i övrigt.
Publicerad 3 juli 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Svenska kändisar har tagit emot krisstöd trots att de är kändisar. Det är resultatet av en granskning som Aftonbladet genomfört. Visst lär det finnas inslag av märkligheter i ansökningarna, men granskningen visar också att det rör sig om faktiska företag som fått stöd. Tanken med regeringens krisstöd har ju varit att företag skall överleva trots att förutsättningarna för deras inkomster drabbats av Coronakrisen.

Foto: Naina Helén Jåma/TT

Artisten Petter förklarar läget när han tillfrågas om sin stödansökan: pengarna går till att täcka underleverantörers utgifter för en turné som inte blev av. Den svenska kändisvärden är entreprenöriell och har för länge sedan förstått att det finns mycket att vinna på att agera i formen av ägarledda småföretag. Kändisstatus innebär att intäkterna blir en kombination av tillgång till stora och välbetalda plattformar som tv eller marknadsföring och exponering mot den breda allmänheten. Det är förstås ett drömläge för en företagare.

Annons

Med ny teknik har kändisvärlden förändrats. Plötsligt rör det sig en ny form av multikändisar som blandar talang och konstnärskap med företagsamhet. Kanske är det dags att politiken tar ett steg tillbaka i detta nya landskap.

Man kan jämföra med systemet med statlig inkomstgaranti för kulturskapare som togs fram på sjuttiotalet och som stängdes 2010. Tidigare i våras meddelade SVT att trettiofem miljoner kronor betalats ut de senaste åren. Framgångsrika kulturskapare med miljontillgångar har kunnat lyfta nittontusen kronor i månaden från denna, i sammanhanget, antika skattkista. En av personerna säger till journalisterna att denne uppfattat utbetalningen som ett slags stipendium och tack för en stor kulturgärning. ”Staten har önskat att jag ska få lönegarantin.”

Det är en attityd som idag framstår som främmande men som har sina rötter i sjuttiotalets hårt hållna kulturliv. Då fördes en kulturpolitik som handlade lika mycket om understödjande som kontroll. Det är inte konstigt att svenska kulturskapare är vana vid att organisera sig i föreningsform och äska pengar från staten.

De som kunnat anpassa sig till en ny verklighet har gjort stora pengar. Kulturskapandet verkar i stort sett vara oförändrat. Skillnaden är att dagens namn ofta kan ta vara på sig själva. Bilden av hopplösa genier som inte kan hålla i pengar men vars existens och arbete förgyller vår gråa vardag bör arkiveras så att vi i alla fall kan ta fram den och minnas.

Det finns fortfarande massor av fantastiska kulturskapare som inte går runt ekonomiskt på sin verksamhet. Men även för dem finns idag helt nya möjligheter att nå ut till sina beundrare utan mellanhänder. Det är en demokratisering som innebär att färre blir påtvingade att understödja konstnärer som de faktiskt inte tar del av eller uppskattar.

Problemet med regeringens krisstöd till kultursektorn är att det särskiljt från det större stödet till näringslivet. Det innebär en avgränsning gentemot exempelvis besöksnäringen, som påminner mycket om dagens entreprenöriella kulturskapare. Det upprätthåller bilden av att dagens kändisar utgör en särskilt utvald skara, vars företagande är mer värdefullt än andras.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons