Varning för klassiskt

Kanske är det sagt med största välmening, men tillförordnade förbundsdirektören för Sveriges arkitekter framstår inte som lösningsinriktad när hon varnar för problem med Upplands Väsbys arkitekttävling.

Publicerad 15 juni 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Anledningen till varningen är att kommunstyrelsens ordförande uttalat att det planerade området kommer att byggas i klassisk stil. "Att på förhand bestämma sig för en stil kan ge väldigt olyckliga resultat” säger Elisabet Elfström när radion frågar.

Det skulle förstås kunna vara sagt i största välmening, klassisk arkitektur är ju en slumrande konstform i vårt land som säkert är knepig att väcka liv i. En byggbudget måste säkert viktas om för att ta höjd för eventuella utsmyckningar, takpannor i terrakotta är inte billigt. Kanske går det att spara en slant när man inte måste köpa in corten-plåt eller slipa cementgolv spegelblanka.

Annons

Tyvärr får vi aldrig veta vad detta väldigt olyckliga resultat skulle kunna vara. Istället hänger orden kvar som en hotfull skylt om ”tillträde förbjude för obehöriga”. När byggnaders utformning debatteras i termer av stil brukar arkitekter snabbt två sina händer och hänvisa till beställarnas ansvar för husen. I en postmodern tid är det förstås inte kul att det bildats opinion kring något så privat och flyktigt som stil och smak. Men det är svårt att undvika när dessa stilyttringar resulterar i byggnader som skall vara en del av stadsrummet i decennier.

Om det är beställarna som har ansvaret för det som byggs så finns det ju inget att invända mot att Upplands Väsby sätter klassisk stil som en förutsättning för formgivningstävlingen. Om det ändå visar sig vara väldigt olyckligt innebär det äntligen ett genombrott i ett ofta ytligt samtal om husen som byggs.

Det går ju att hävda att det som formgivs idag är ett resultat av formen följer funktionen, och absolut inget annat. Då avgörs utformningen av arkitektens förmåga att tolka beställarens önskade funktioner, och sedan funktionerna i sig. Men även med detta synsätt så kör man fast den dagen en beställare säger –Jag ser kulturella referenser och traditionell rumsindelning som en funktion. De ger byggnader en långvarig estetisk hållbarhet som i sin tur ökar utsikterna för att de resurser som lagts på detta bygge skall räcka länge.

För visst finns det värden i att byggnader utformas på ett sätt som väcker känslor av sammanhang. Kanske kan det till och med finnas kommuner där politiker och invånare tycker att det är en god investering som får kosta lite. Varför försöka avskräcka från detta vägval?

Den svenska arkitektkåren är inte en monolit men fack- och branschorganisationen Sveriges Arkitekter har en väldigt dominant ställning samtidigt som offentliga beställare utgör en mycket stor del av uppdragsgivarna. Det är en relation som behöver diskuteras, arkitekter kan inte både vara ödmjuka tjänare och dömande smakdomare på samma gång.