Annons

Han firar 30 år som demokratins fanbärare

Magnus Pleijel har hållit på så länge att han inte minns hur det började. Men en sak vet han.
– Det är ett hedersuppdrag att vara demokratins sista utpost. Blickar man globalt så blir man ju mörkrädd, säger ordföranden i Tingsryds valdistrikt nummer två.
Tingsryd • Publicerad 21 juni 2018 • Uppdaterad 28 juni 2018
”Vi är sex personer som jobbar i lokalen under valsöndagen – tre ska alltid finnas på plats och alltid ordföranden eller vice ordföranden”, berättar Magnus Pleijel som sedan lång tid är ordförande för Tingsrydsdistrikt nummer två.
”Vi är sex personer som jobbar i lokalen under valsöndagen – tre ska alltid finnas på plats och alltid ordföranden eller vice ordföranden”, berättar Magnus Pleijel som sedan lång tid är ordförande för Tingsrydsdistrikt nummer två.Foto: Per Ohlsson

Han har alltid varit politiskt intresserad, men har inget partiengagemang.

Däremot sögs han tidigt upp i valadministrationen.

Annons

– Jag kommer inte riktigt ihåg när och hur, men jag blev tillfrågad och kom med som röstmottagare här i Tingsryd 1988. Jag fick stå i dörren och hjälpa folk tillrätta. Det var i Dackeskolans gamla låg- och mellanstadielokaler, de som var mögliga och senare revs, minns han.

Han är kvar i valdistriktet, med den skillnaden att han numera är ordförande och ansvarig för att röstlokalen bemannas med personal. Pålitliga, trevliga människor, som han själv uttrycker det. Sex totalt under valsöndagen, som kan lösa av varandra, men alltid minst tre på plats i lokalen samtidigt.

– Jag tog över som ordförande efter några val och har fortsatt sedan dess. Det viktiga är att hitta människor man känner och kan lita på. Ytterst är det valnämnden som fastställer vilka som får jobba som funktionärer, men det har aldrig hänt att någon röstmottagare som blivit föreslagen fått nobben. Har man hygglig personkännedom så är det inga problem. Till årets val har det däremot kommit nya regler som gjort att jag fått byta ut några, berättar Magnus Pleijel.

Nytt för i år är nämligen att personer som står på valbar plats i något av de tre valen – kommunen, landstinget eller riksdagen – inte längre tillåts arbeta som röstmottagare. Direktiv som tillkommit för att ingen ska känna sig pressad eller omedvetet påverkad när det är dags att lägga sin röst och klistra igen kuvertet.

– Jag ser det som ett hedersuppdrag att vara demokratins sista utpost, säger Magnus Pleijel.

I nästa andetag erkänner han att han trots allt är lite yrkesskadad efter snart 30 år som valarbetare.

– När jag ser reportage på tv från val i Asien, Afrika eller någon annanstans så kan jag reagera för rutinerna. ”Kan det här verkligen vara hemligt – hur går det egentligen till?”, så kan jag tänka. Här hemma är det närmast vattentätt och minimal risk för valfusk. Det hade varit intressant att komma ut och jobba som valobservatör på andra håll i världen. Jag har ofta tänkt på det.

Men nu är det hemmaplan som gäller. Först en utbildningskväll med uppdatering av regelverk och information om nyheter, sedan valsöndag med röstning fram till klockan 20 och sedan rösträkning innan valsedlarna går iväg till länsstyrelsen för slutkontroll.

– För många betyder det fortfarande mycket att gå till valurnan. En del, framför allt äldre, tar det högtidligt och kommer uppklädda och kan säga; ”Nu har jag gjort min plikt”, när de lagt sin röst. Själv ser jag det här jobbet som mitt bidrag till att upprätthålla demokratin. Det är viktigt, inte minst i dag när man ser sig om i världen så förstår man varför.

I valet och kvalet. Den 9 september är det dags igen.
I valet och kvalet. Den 9 september är det dags igen.Foto: JESSICA GOW / TT
Per OhlssonSkicka e-post
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons