Sjätte generationens kulturbärare i äppelriket

Ellenäs ängsfruktodling breder ut sig på en vindpinad udde. Den sticker iväg likt ett oregerligt rotskott rakt ut i Åsnen. Här är utsikten magnifik och träden fräknigt rödprickiga.
– Det är en kulturodling och inte en flirt med det moderna. Så ska det vara, säger ställets äppelkung, Per-Anders Almén.
”Det här är en livsstil”, säger Per-Anders Almén på Ellenäs Fruktodlingar. ”Men ingen odlare i Urshult har kunnat leva på sina äpplen. Djur, fiske, skog och jordbruk har varit bisysslor, och det har varit upp och ner.”
Foto: Per Ohlsson

Sommaren har varit rekordvarm och på många sätt gynnsam.

– I storlek och avkastning finns det många som slår mig, men inte när vi pratar färg och smak, säger Per-Anders Almén.

Vi står bland olika sorter i skördetid. Här finns småländska landskapsäpplet Hornsberg, härdiga Lobo, gulvita Åkerö med strimmor av rött och mycket, mycket mer.

Den fruktrika trädtraditionen i Urshult har sina rötter i 1700-talet, tack vare någon sju generationer längre ner i släktträdets grenverk.

– Det här är urmodern för fruktodling. Just här var det skog in på 1930 och -40-talen. Då högg man ner björkarna och planterade in aplar och ympade där man inte kunde odla annat, säger Per-Anders och pekar ut över en del av ägorna.

– Men det gäller att ha många ben att stå på, och det har det alltid gjort. Ingen odlare i Urshult har kunnat leva på sina äpplen. Djur, fiske, skog och jordbruk har varit bisysslor med skiftande bäring.

Per-Anders Almén har själv arbetar inom parkförvaltningen i Tingsryd i 28 år nu. Såhär i skördetider brukar han pricka in semestern.

Han fortsätter sin historiekavalkad:

– Min morfar friköpte gården på 1940-talet och mor och far tog över 1956. Det har gått upp och ner, men en vinter och vår i början av 1960-talet var värre än andra och då frös hela skörden av Gravensteiner. Barken sprack, träden savade och det luktade surt på hela Ellenäs. På ett år gick skörden från 70 ton till tre ton. På den tiden odlade i princip alla här ute, men sedan slopades importförbudet och det blev tuffare.

I år har torkan framkallat kalciumbrist och skördat sina offer. En del arter har drabbats av pricksjuka. Per-Anders plockar ner ett vackert men fläckigt Åkerö och visar.

– Annars är skräckscenariot en fuktig september följd av en fuktig maj året därpå. Det är ett race från mitten av april och fram till midsommar. Har du klarat dig då och haft vädret med dig så finns det gott hopp.

Per-Anders Almén är sjätte generationens fruktodlare och var egentligen rätt trött på majestätiska epitet redan för tiotalet år sedan. Det gick lite hysteri i det mesta när SVT-dokumentären ”Urshults äpplekungar” hade haft premiär 2007. Filmen om bygdens odlande monarker har gått i repris några gånger och har genom åren lockat både reporterteam och nyfikna turister till Ellenäs. Platsen är ett lockande utflyktsmål – folk vallfärdar till berget ute på udden med kaffekorgar och pensionärsgrupper kommer för guidade vandringar.

– Vi var ju tre generationer som var med i filmen, även min far Gösta och min son Simon, som inte var så gammal då.

Men det var han själv och kollegan Herbert Nilsson som hade de mest framträdande rollerna i Anette Lykke Lundbergs finstämda skildring, där skådespelaren Harriet Andersson bidrog med berättarrösten.

I tv-tablåernas presentation kunde vi läsa:

”I Urshult i södra Småland har bönderna odlat äpplen sedan urminnes tider. Generation efter generation har vårdat träden som växer vilt i hagar och på ängar. Det är vinterbeskärning i djup snö, ympning bland gullvivor och nyfödda lammungar, slåtter under dignande äppelträd och till sist skörden av de goda äpplena – biologisk mångfald som ger en doft av paradiset.”

Udden är verkligen en magisk plats på jorden, inte minst när äppelträden blommar eller som nu när de bär frukt. På Alméns ägor kämpar man för att upprätthålla den gamla traditionen med ängsfruktodling.

Naturen och äpplena är dragplåster på Ellenäs fruktodling. Här har Per-Arne Almén fått besök av Gunilla Gustavsson från Linköping, som skryter om fjolårets goda skörd och är nyfiken på årets.
Foto: Per Ohlsson
Lobo tillhör de dominerande sorterna. Den knallröda kanadensaren trivs i Småland.
Foto: Per Ohlsson

Något har vi lärt oss. Att det som äppelodlare gäller att inte lägga all frukt i samma korg. I dag finns mängder av alternativ. Lobo, som har sitt ursprung i Kanada och har en djupröd nyans, har en framträdande roll. Även Gravensteiner och Åkerö tillhör dominanterna på Ellenäs.

– Men det är svårt att föryngra då rådjur och älg älskar nytt och fräscht och egentligen borde all nyplantering hägnas in, fortsätter Per-Anders Almén och halkar in på en annan tilltagande problematik.

– Sedan är det mycket jobb med att hålla koll på vildsvinen som började komma i större skaror för några år sedan och som bökar sönder i markerna.

Okej, men vilka är odlarens egna favoritäpplen?

– Första tiden är det Astrakan. De är fantastiskt saftiga och fina i augusti. Lite senare är det Gravensteiner med sin syrlighet i början. Sedan är jag ju svag för Ingrid Marie, som jag är uppväxt med och som fortfarande är väldigt populär.

Under höstfesten i Tingsryd dukas det fram lokala produkter – allt från äpplen till honung.
Foto: Kerstin Hagggren
”Åkerö är som gjorda för stilleben”, säger fruktbonden Per-Anders Almén.
Foto: Per Ohlsson

Läs mer

Personligt

Natalie saknade naturen

Natalie Hafdelin jobbade tidigare i Bryssel med marina miljöfrågor. I dag är hon regional utvecklingssamordnare på Region Kronoberg och leder ett projekt som vill inspirera företag och kommuner att ställa om till cirkulär ekonomi.

Personligt

Välkommen Filippa

Nicolina Erickson och Simon Niklasson, Malmö fick den 21/12 2019 dottern Filippa. Vikt 3 780 gram. Längd 49 cm.

Personligt

"Jan var inte bara professorskompetent vetenskapsman"

Jan Lundvall, läkare, docent i fysiologi, min mentor och en väldigt god vän har avlidit 78 år gammal. Han efterlämnar hustrun Inga och barnen Joakim, Sanna och Nina med familjer.

Familj

"Trots att Jonas gick sina egna vägar tog han med sig andra på sina äventyr"

Braås kommer aldrig mer bli sig likt nu när Jonas Grahn är borta. Med all respekt för Volvos gula dumprar, Benders glänsande takpannor och Rappgos mångskiftande golv var det Jonas företag som satte färg och fart på Braås företagsamhet.

Det småländska musikundret

”Självaste Bullet var förband”

●Det småländska musikundret # 10: Folks

Reportage

”Antingen är man människa eller så är man möbelhandlare”

1944 tog en ung man vid namnet Bror Pehrsson en spade i näven och grävde ut en husgrund för hand.