Krönika

Jenz Kjellberg: Jag kanske börjar bli vuxen?

Helgerna är över och vi är tillbaka i vardagen. Det är ju gott och väl, äntligen lite fasta rutiner och normala saker att förhålla sig till. Det mår man bäst av i både kropp och själ, om man nu anser sig ha en sådan. Jag är inte överdrivet sträng, men jag tvekar inte att knalla runt i kvarteret där jag bor och ringa på hos de av mina grannar som är senfärdiga med att ta ner sitt julpynt och ge dem en rejäl skopa ovett eller en örfil.