Kristina Bingström: Kristina Bingström: Påsk i prövningarnas tid

Visserligen gästade inga påskkärringar vårt hus på väg till Blåkulla under skärtorsdagen. Färdkosten, godiset, ligger till sig i påskäggen så länge. Resten av familjen klagar inte.

Långfredagen har kommit och gått och passerat. Det var soligt och varmt. Vi var ute och jobbade i trädgården. Ansade och rensade och förberedde sommarens projekt. Som brukligt lediga helgdagar.

Inomhus passade vi på att röja och städa undan vintern. Släppte in våren. Som vanligt när tid ges.

Runt Evedal traskade och strosade och cyklade och joggade skaror ensamma och tillsammans. Som alltid en ledig dag i fint väder.

Och hela eftermiddagen och kvällen fanns den omisskännliga doften av Sverige i luften. Grillos över nejden.

En sådan påsk.

Som vanligt.

Nästan som vanligt.

Korta stunder i taget gick det nästan att glömma att allt inte är som vanligt.

Visserligen har inte alla följt rekommendationer och riktlinjer att stanna hemma i påsk. Semesterorter rapporterar om tillströmning nästan utan över det vanligt. Men för de flesta av oss är det trots allt lite lugnare än vanligt.

Kanske behöver påsken i år få vara just det. En stund för stilla ro och återhämtning för alla som de senaste veckorna gått på högvarv för att få tillvaron att fungera när ingenting fungerar som vanligt.

Vi har mött prövningar förr och kommer att göra igen. Det är ju just det påsken ursprungligen handlar om. Den kristna påsken till minne av hur Jesus korsfästes, dog och återuppstod. Den äldre, judiska påsken. Till minne av de tio plågor – med Dödsängeln som den sista och mest fruktansvärda – som Gud sände över Egypten, för att Farao skulle låta Moses leda folket bort från slaveri, hemåt igen.

Genom hela vår historia har vi mött prövningar och hittat sätt att möta dem. Vi glömmer och förtränger, för att inte behöva ändra det sätt vi lever vårt liv. Vi sörjer och saknar det och de som går oss förlorade. Vi bryts ner och skadas av det vi inte begriper och förstår. Men på något sätt går vi sedan vidare. Framåt. Hittar nya vägar vi inte trodde fanns. Det är så vi gör och alltid gjort.

Det är en prövningarnas tid vi lever i. En påsk trots allt som få andra. Men vi har mött prövningar förr och vi kommer att göra det igen.

This too shall pass.