Vad vet Arbetsmiljöverket om covid-19 som inte Folkhälsomyndigheten känner till?

”Villkoren vi planerar att ställa i ett förbud

Vi överväger att från och med den 12 juni 2020 förbjuda er att framföra buss i linjetrafik som körs på uppdrag av Länstrafiken Kronoberg, om inte följande villkor är uppfyllda:

1a. Bussens främre dörr får inte öppnas för på- eller avstigning av passagerare.

1b. Området från de två främsta stolsraderna och fram till förarplatsen på bussen ska vara avspärrat så att avståndet mellan bussföraren och passagerare kan upprätthållas.

1c. Det ska finnas tydlig markering och information till passagerarna att de inte får vistas i det avspärrade området.

Förbudet gäller vid vite av 100 000 kronor för varje tillfälle som buss framförs i linjetrafik utan att samtliga villkor är uppfyllda.

Vår entreprenör gav följande svar på denna underrättelse avseende förslag på åtgärder för att skydda förarna från smitta av covid-19.

”Vi är väl medvetna om det ansvar som åligger oss som arbetsgivare avseende arbetsmiljön på företaget samt vår personal ombord på bussarna. Med anledning av detta föreslår vi följande åtgärder som skydd för chaufförer i linjetrafik för att återigen kunna släppa in resenärer via framdörren.

1. Samtliga chaufförer utrustas med munskydd.

2. Samtliga chaufförer utrustas med visir som används vid möte med kund. Dock inte under färd.

3. Samtliga fordon utrustas med handsprit vid förarplatsen, lättillgänglig för rengöring av händer samt visir.

Folkhälsomyndigheten har inte i någon form rekommenderat ovanstående som skydd för chaufförerna och inte heller någon annan lösning. Man har inte heller sagt att bussarna skall ställas av för trafik på grund av allmän smittspridning eller risk för chaufförer att smittas. Snarare har man både från regering och folkhälsomyndighet tydligt klargjort att trafiken ska upprätthållas för att inte skapa trängsel ombord.

Efter att ha tagit del av ert föreläggande, är jag av den uppfattningen att om ovanstående åtgärder genomförs, så ska säkerheten för chaufförerna (mansdominerat yrke) vara uppfylld. Motsvarande skyddsåtgärder gäller för den vårdpersonal (kvinnodominerat yrke) som arbetar med covid-19-patienter. Skillnaden är att ombord på bussen finns inte tillgång till tvål och vatten, men detta skydd ersätts då med handsprit.

Om ni av någon anledning inte anser att ovanstående åtgärder är tillräckliga för att skydda föraren och återgå till normalläge med insläpp via bussens främre dörr, önskar jag ett beslut som medger de resenärer som har ej aktiverade kort (normalt vid månadsskiftet) att tillåtas att gå fram till föraren för att ”blippa” igång kortet i läsaren samt att tillåta försäljning av enkelbiljetter via reskassa eller betalkort för de som inte bor och lever i närheten av ett försäljningsställe. Enligt statistik från Länstrafiken genomförs i snitt 2,5 kontakter med föraren per förare och pass av dessa anledningar för närvarande.”

Det gick 9 dagar mellan entreprenörens svar till Arbetsmiljöverket och till dess att deras beslut anlände, vilket kan anses vara en anmärkningsvärd lång handläggningstid, samt att beslutet dessutom kommer 15.45 torsdag före midsommarafton. Att man som statlig myndighet gör skillnad på folk och folk (kön/kön) gör oss bekymrade. Man anser alltså att de som arbetar inom äldreomsorgen/sjukvården ska känna sig trygga med visir, munskydd, tvål och vatten eller handsprit i sina betydligt närmare kontakter med patienterna än kollegerna inom kollektivtrafiken i mötet med kunden.

Detta är en remarkabel och anmärkningsvärd bedömning av en myndighet i Sverige. Inte nog med att man intar en ståndpunkt enligt ovanstående, man begär även att området spärras av mot föraren som ansvarar för säkerheten ombord. Hur ska man då agera vid en olycka, där resenärer kan riskera att fastna i band som spärrar av området till föraren vid en eventuell utrymning av fordonet, eller är tanken att detta område inte får beträdas vid ett olyckstillbud?

Jag är väl medveten om att det runtom i landet finns en mängd olika lösningar på ovanstående, varav många inte ens nått Arbetsmiljöverket. Detta visar på ett stort mått av särbehandling av ett likartat problem som ser likadant ut i norr som i söder.

Vi har all respekt för att man ska skydda busschaufförerna så mycket som möjligt, men då ska det göras på samma sätt oavsett var i landet man befinner sig. Om covid-19 har en sådan spridningsrisk som man kan tolka i Arbetsmiljöverkets beslut, borde i konsekvensens namn Folkhälsomyndigheten och/eller regeringen gå ut med denna rekommendation.

Plexiglas är en annan lösning som har diskuterats, både i Kronoberg och i andra delar av landet. Denna lösning är uppenbarligen ett alternativ bland annat för flertalet branscher som möter kunden över disk. Efter samtal med Arbetsmiljöverket visar det sig att inte heller detta är ett alternativ ombord på bussen för att skydda förarna.

Carina Bengtsson, (C), trafiknämndens ordförande

Thomas Nilsson, trafikdirektör