”Klubben” är ett machogräv som förändrar världen

”Titta nu, nu kommer det flickor!”.

Det är Jean-Claude Arnaults första replik i reportageboken ”Klubben”. Han står utanför utställningslokalen Forum med ett vinglas i handen och betraktar reportern Matilda Gustavsson och hennes kompis som är på väg in på vernissage.

Matilda Gustavsson är nervös men förstår snart att Arnault inte vet något om hennes intervjuer som pågår, intervjuer som snart ska komma att ställa hela Arnaults tillvaro på ända när kvinnor berättar om trakasserier, övergrepp och sexbrott.

Även för mig som följt det mesta av rapporteringen är det lätt att glömma bort vad som egentligen hände, efter att Matilda Gustavssons artikel om 18 utsatta kvinnor publicerats i DN i november 2017.

”Klubben” påminner, blottlägger och berättar allt från början. Faktiskt är det inte ofta man stöter på ett så här solitt journalistiskt arbete, genomresearchat och samtidigt så skickligt och känsligt berättat. Boken är en bladvändare, fastän jag redan vet det mesta om vad som har hänt.

Matilda Gustavssons gräv är ett riktigt traditionellt machogräv egentligen: avslöjande, samhällsförändrande och med kittlande detaljer om sex, makt och mörkläggning. Men hon är en total nybörjare på grävområdet, och väljer att vara öppen med det i texten.

Gustavsson gör som de flesta smarta nybörjare, tittar på proffsen och härmar. När Arnaultundersökningen börjar har hon nyss fått höra namnet Harvey Weinstein för första gången och kollar noggrant hur amerikanska medier gör för att belägga vittnenas berättelser om filmmogulens sexbrott. I Sverige hade ryktena gått länge om akademiledamoten och poeten Katarina Frostensons make Jean-Claude Arnault, allt från ”kvinnokarl” till ”tafsare”.

Ibland kan det i backspegeln verka som om ett skeende var oundvikligt, att sanningen alltid kommer fram. Det stämmer inte, saker hade nästan alltid kunnat bli annorlunda.

Om inte Matilda Gustavsson och DN hade publicerat sin artikel om Kulturprofilen hade livet antagligen pågått som vanligt på kulturklubben Forum, även hösten 2019.

Om inte Sara Danius hade tagit DN-uppgifterna på allvar och startat en utredning hade stormen blåst över.

Och om det inte hade varit 2017 och hela världen var dödstrött på tafsare och maktmissbrukande män hade det förmodligen heller inte hänt något. Expressen hade en del av scoopet om ”Kulturprofilen” redan 1997, men då blev det bortglömt snabbt och skapade inga konsekvenser för vare sig Arnault eller akademien.

En del nyheter kommer också fram, till exempel om Arnaults bakgrund och uppväxt i Marseille. Att han är elektriker är fascinerande, om man tänker på att han rört sig i en kulturelit som gärna hyllar fina examina och tjusiga titlar.

En stor förtjänst med ”Klubben” är att Matilda Gustavsson inte väjer för gråzonerna, för det ologiska och i vissa fall olämpliga hos intervjupersonerna som berättar om övergrepp och obehagliga situationer. Flera av intervjupersonerna har frivilligt varit tillsammans med Jean-Claude Arnault och ingått i hans krets.

”Titta nu, nu kommer det flickor!” förblir för övrigt i princip Jean-Claude Arnaults enda uttalande i ”Klubben”. Han vill inte ställa upp på intervju. Istället finns hans gode vän, akademiledamoten Horace Engdahl med, genom en intervju som varat i fyra timmar. Han anser att Matilda Gustavsson har använts som ett redskap av människor som vill störta Katarina Frostenson från poettronen och att DN velat komma åt Svenska Akademien för att de varit för populära.

Jag läste ”K”, Katarina Frostensons bok om akademikrisen, när den kom i våras. Där finns liknande tankar som hos Engdahl, om ”avundsamma furier” som konspirerar och vill hämnas (allt började enligt ”K” med att Katarina Frostenson tilldelades Nordiska Rådets Litteraturpris). Hon skyddar fortfarande sin man, precis som Engdahl försvarar sin vän.

Jean-Claude Arnault dömdes för våldtäkt i både tingsrätt och hovrätt och kan släppas ur fängelset tidigast våren 2020. Hans liv blir aldrig sig likt, inte Stockholms kulturvärld heller. Matilda Gustavssons modiga granskning är journalistik när den är som bäst, den som förändrar världen.