Bortom stamkriget
Såväl Frank som Högstedt och Svensson har en lång och gedigen bakgrund i politiken. Man får därför förmoda att deras uppfattningar om samhället är väl inarbetade och befästa vid det här laget, vilket skulle kunna tänkas ge upphov till ömsesidig skepsis eller motvilja.
Reportaget om prisutdelningen visar dock att förhållandet mellan Frank och mottagarna tvärtom är godartat, för att inte säga hjärtligt. Det framgår inte minst av Franks varma motivering till att de båda politikerkollegorna belönas med Borgmästarpriset. Den ideologiska skiljelinjen har alltså inte blivit till en social sådan. Annorlunda formulerat klarar man av att skilja på sak och person, tyvärr en alltmer sällsynt egenskap i de sociala mediernas tidevarv.
Det hårda klimat som råder på internet sätter sin prägel inte bara på rikspolitiken utan också på kommunpolitiken. Enligt en undersökning Dagens Samhälle och Demoskop genomfört har så många som en tredjedel av Sveriges kommunfullmäktigeledamöter drabbats av hat eller hot, inklusive på politiska möten. Mot denna bakgrund är varje socialt överbryggande av den allt rigidare politiska uppdelningen ett positivt inslag.
De senaste åren har ett återkommande ord i diskussionen om den politiska debatten varit tribalism. Människor i västvärlden beter sig nämligen mer och mer som om de tillhörde olika stammar snarare än åsiktsriktningar, vilket betyder att det blivit mycket svårare att slå broar mellan dem. Den amerikanske journalisten George Packer sammanfattade konsekvenserna väl i The New Yorker förra året (12/10 2018): ”När politik blir ett evigt stamkrig, rättfärdigar ändamålen nästan vilka medel som helst” medan ”individer lösgörs från den vanliga anständighetens begränsningar”.
I ljuset av den utvecklingen är offentliga uttryck för att politiker drar jämt på det personliga planet trots att de tycker olika värdefulla. Det framstår som angeläget att motverka de allt värre åsiktsmotsättningarna och avdramatisera den ideologiska skiljelinjen mellan höger och vänster. Här är förmågan att göra skillnad på sak och person av stor vikt.
I slutändan handlar det om att se meningsmotståndaren som en välvillig medmänniska med annorlunda värderingar och världsbild istället för som en ondsint fiende att bekämpa. Utdelningen av årets borgmästarpris åskådliggör att detta ingalunda är något orealistiskt eller ouppnåeligt ideal. Frank betonade i sin motivering just mottagarnas vilja att förbättra samhället och hjälpa andra, vilket är eller åtminstone borde vara hela poängen med att engagera sig politiskt.
