När det bästa lyser igenom
Coronapandemin har hittills visat på inte bara behovet av en smittoskyddsstrategi som fungerar (Vi vet fortfarande inte om Sverige har gjort rätt eller fel – men vi vet med eftertryck att god smittoskyddsberedskap i alla händelser är väldigt viktigt) utan också på behovet av politisk och byråkratisk mognad i hägnet av en samhällskris.
Har den mognaden gjort sig gällande under coronakrisen? Många skulle säga nej. Oavsett vilket är det bra att det reds ut och därför har Kristersson och Strömmer rätt: vi bör ha en coronakommission.
Hur har Regeringskansliet skött sin krisledande uppgift? Reagerade man i tid och drog rätt slutsatser under pandemins första utbrott i Kina? Hur har ansvarsfördelningen mellan Regeringskansliet och olika myndigheter fungerat? Hur har den fungerat mellan myndighet och myndighet? Det vill Moderaterna ha svar på.
Men inte minst också en skärskådan av den svenska krisberedskapen över huvud taget. Och kommissionen skall ”särskilt belysa de politiska beslut som under de senaste årtiondena har format den samlade svenska civila krisberedskapen”. Det är ett respektingivande drag, för det innebär att Moderaterna inte räds ett nödvändigt rättarting för de egna tillkortakommandena i det här avseendet.
Moderaterna vill att kommissionen sjösätts före sommaren. Det vill säga nu.
Det kommer förstås inte att hända med mindre än att en riksdagsmajoritet eller hotet om en sådan tvingar Stefan Löfven. Därmed understryks än mer en viktig politisk förändring som inte fullt ut har bildtecknats offentligt.
Socialdemokraterna har ju tidigare tillerkänts epitetet ”statsbärande” parti och till viss del får man väl anta att det är en sådan nimbus som nu bär upp dem i opinionsmätningarna. Socialdemokraterna tänks oaktat sina fel och brister vara den egentliga garanten för ordning och reda i förvaltningsmaskineriet. De som vet vad som måste till för att grundstrukturerna skall hålla.
Men det vi sett under krisen visar på något helt annat. Den socialdemokratiska energin handlar inte om att ta ansvar utan tvärtom att undvika just detta. Att gömma sig bakom experter, blanda ihop förvaltningskorten, undvika klartext, sprida ut allt som är politiskt jobbigt på någon annan.
Sådant som Moderaterna alltså vill komma till rätta med. Hade Socialdemokraterna varit det där statsbärande partiet, då hade en coronakommission inte behövts.
Inget parti är nu statsbärande. Det är ett fånigt ord, till och med lite demokratiskt obehagligt. Men det parti som tonat fram som det låt oss säga mest seriösa under krisen och med viljan att ta det bredare ansvarsgreppet är Moderaterna. Ibland lyser en allvarsam ämbetsmannakonservatism igenom tydligare än annars i partiet. Ett mer välkommet tillfälle än detta är svårt att tänka sig.
