Paolo Roberto under osynligt bann

För den som läst Smålandspostens tidigare kommentarer kring Paolo Robertos sexköp är det uppenbart att vi inte försvarar hans handlande i något avseende. Men många reaktioner i övrigt är sannerligen inte lustiga att skåda för det.

Ledare • Publicerad 23 maj 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Mediernas lustjakt på allt som har med Robertos undergång att göra verkar inte ha något slut. Det är mer än ett drev. Det är mörkpsykologisk underhållning. Om hur hans liv faller samman och hur hans ekonomi rasar ihop. Till och med om vilka olika slags problem han hade redan innan sexköpet. Och som psykoterapeuten Börje Svensson noterar i Expressen börjar rapporteringen glida från sexköp till betald våldtäkt rakt av.

I samma tidning redogörs noga för hur den ekonomiska beröringsskräcken plockar bort varje bit av Robertos försörjning. Alla de bolag som säger upp sina samarbeten med honom. Alla de som kastar ut honom ur styrelsen. Sparken från TV4. Hur mycket eller få aktier han har där eller där. Taxeringsvärdet på hans hus.

Annons

Visst, man kan förstå att företag är rädda om sina varumärken. Speciellt som de där samarbetena mycket handlar Robertos person. Men det finns en intensitet i det hela som inte skulle drabba varje kändis i samma situation. Men som drabbar just Paolo Roberto.

Vi ser även rent orwellianska uttryck. Sveriges Television nöjer sig inte med att (sannolikt) inte vilja ha med honom att göra i fortsättningen utan plockar även bort ett program som spelades in innan han blev arresterad. Bonnier Fakta som ger ut hans böcker plockar bort hans titlar även på nätet. De går inte att beställa längre utan har stämplats med statusen ”definitivt slut” vilket innebär att de inte längre går att beställa vare sig hos nätbokhandlare eller i vanlig bokhandel.

När senast tillintetgjordes en människa så pass noggrant i Sverige?

Prejudikaten för SVT:s och Bonniers tilltag blir förstås ohanterliga. Hur skall de göra med alla andra som har begått och kommer att begå olagligheter? Var går gränserna och hur definieras dessa? Det är just för att de frågorna inte kan besvaras på ett vettigt sätt som utrensningarna är absurda.

Men det ligger i det sällsamma i Roberto-processen, att det inte verkar vara meningen att åtgärderna skall vara prejudicerande. De skall bara accepteras av alla ändå, just nu. För den med ett någorlunda tränat öga vänt mot svensk kulturkremlologi agerar Bonnier och SVT under en gemensam osynlig underförståelse: Ingen skall komma att ställa den obekväma frågan om hur de skall göra med prejudikatet. Hela det offentliga Sverige, eller i alla fall den del de behöver bry sig om, har nämligen nåtts av signalen att just Roberto-processen är bortkopplad från mediers reguljära fästen av normalitets- och konsekvenskrav.

Vad är det för ett parallellt spökvälde i vilket de här tysta reglerna slås fast? Under vilka villkor träder de i kraft? Vad är det som gör just Paolo Roberto till extradimensionellt fredlös? Vilka andra går runt med samma vilande förbannelse? Det finns osynligt skrivna bud på den offentliga vägg mot vilken Roberto spikas upp och det gör skeendet extra obehagligt.

Det där osynliga behöver frammanas så att vi vet vad det är och kan jaga i väg det. Vi skall inte ha sådant i ett moget rättssamhälle.