Magnus Karlsson: ”Jag har alltid haft en vilja att göra god journalistik”

Magnus Karlsson kom till Smålandsposten som nyhetschef 2005. Drygt ett år senare fick han axla rollen som chefredaktör efter Lars Johansson. Magnus Karlsson har därmed varit högst ansvarige för Smålandspostens redaktion i nästan tolv år.

Det är en lång tid, även ur historiskt perspektiv, och man får gå tillbaka till 1980-talet och chefredaktören Tore Zetterberg för att hitta någon som hållit ut lika länge.

– Jag kan inte nog tacka alla professionella medarbetare. Jag har haft turen att arbeta på vad jag anser vara en av Sveriges bästa lokaltidningar. Då är det lätt att jobba, säger Magnus Karlsson.

Han var 33 år ung när han tillträdde - kanske för ung, tänker han idag. Det var tufft att leda en stor redaktion som han knappt hunnit lära känna.

– Det är klart att jag har begått misstag. Men i huvudsak är jag stolt över vad vi gemensamt åstadkommit. Vi har gjort en fantastiskt bra tidning.

Nyhetsarbetet har alltid varit det som engagerat Magnus Karlsson, även då han inte längre ansvarade för det dagliga. Det blev också det drivet som satte krokben för honom.

– Jag försökte ge mig på valrörelsen, vid sidan om det vanliga jobbet. Det blev den utlösande faktorn, berättar han.

Strax efter valnatten, när jobbet var gjort, tog det stopp.

– Jag borde ha tolkat varningssignalerna. Men det är lätt att ryckas med för det vi gör är så förbaskat roligt.

Han blev sjukskriven för utmattningssymtom – ett tillstånd som han strax innan planerade att skriva en bok om, ur ett ledarperspektiv.

– Boken får vänta, konstaterar han nu.

Hälsan är på rätt väg, tankarna har rätats ut, förmågan att läsa och analysera har återkommit. Men att gå tillbaka som chefredaktör på deltid – det låter sig icke göras.

– Jag kom fram till att jag måste sluta för att kunna bli frisk.

Under Magnus Karlssons år som chefredaktör har tidningsbranschen förändrats radikalt. Många tidningar har och har haft stora svårigheter att möta läsarnas och annonsörernas nya vanor. Smålandsposten har i förhållande till andra klarat sig bra under den här resan. Men det har inte varit utan prövningar.

Han har tvingats genomföra åtskilliga sparpaket och omorganisationer.

Det är tufft att hålla i yxan på en liten arbetsplats där man har en relation till alla, det sticker han inte under stol med.

– Man kan vara en i gänget vid morgonfikat, men aldrig efter en information om en omorganisation.

Branschens strukturomvandling handlar om att digitalisera produkten och samtidigt behålla betalningsviljan, enligt Magnus Karlsson.

– Jag tror på en bra framtid för lokal journalistik. Den behövs! Och jag är övertygad om att det finns människor som inser det och är villiga att betala för det.

Webben och digitaliseringen är det största som hänt under de här åren, menar han. Att gå från tryckt tidning sex morgnar i veckan till nyhetspublicering dygnet runt, sju dagar i veckan året om.

Det demokratiska uppdraget får inte glömmas bort.

– Varje reporter och fotograf är av yttersta vikt för vår demokrati, poängterar han.

För honom har det alltid handlat om journalistik. Ända sedan han som 18-åring fångades upp av Jonas Jonasson, som numera är författare, och erbjöds att bli volontär på Expressen i Jönköping.

– Volontär innebar att man hade tre fjärdedelar av lönen och jobbade dubbelt.

Han försökte kombinera studier i Lund med arbete på Helsingborgs Dagblad. Det slutade med att studierna aldrig fullföljdes.

– Efter några år slutade folk att fråga efter utbildning. Men jag har ju vetat, det har följt mig.

Det här spåret har han tänkt ta upp nu. Han vill tillbaka till skolbänken och i en framtid kunna använda all sin journalistiska erfarenhet i en annan form. Kanske som utbildare av framtidens journalister.

Men först ska han vila och bli helt frisk. Musiken har en stor och viktig plats i hans liv.

– Rockstjärnedrömmen är död, men jag hoppas kunna komma tillbaka och spela i grupp. Det ger så mycket tillbaka.

Han har fattat sitt beslut med tudelade känslor. Han ser tillbaka på många goda dagar på Smålandsposten och är samtidigt tacksam att kunna se fram emot en ny karriär.

– Det känns jätteskönt att inse att jag är färdig med det jag gör nu.